Hoten mot LSS (interpellation)

Den rödgröna regeringen har pekat ut Lagen om Stöd och Service (LSS) som ett område att spara pengar på. Signalpolitiken har haft effekt och bedömningarna hos myndigheter har blivit mer restriktiva. Regeringen har också gått ett steg längre genom att ge direkta instruktioner till Försäkringskassan. I regleringsbrevet till myndigheten för år 2016 skrev regeringen: ”Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. I budgetpropositionen 2017 fortsatte regeringen aktivt att dra ner på assistansen genom att ytterligare sänka budgetkontot.

När regeringen talar om assistans ligger fokus på kostnadsökningar och fusk. Självklart ska regler också ses över för att minska kryphål och onödiga kostnader, men man kan inte som regeringen nu har gjort först ge order om besparingar, sedan undersöka om det finns något att spara på. Förfölj fuskarna, inte de funktionshindrade brukarna.

I media har vi den senaste tiden kunnat läsa flera rapporter om fall där personer med personlig assistans fått neddragningar i timmar eller helt förlorat sin assistans. Personer med personlig assistans och deras anhöriga är därför mycket oroliga att frihetsreformen från 1994 nu är akut hotad. Funktionshinderpolitikens mål är att berörda personer ska ha samma rättigheter och möjligheter som andra att bestämma över sitt eget liv, att vara den man är utifrån sina egna förutsättningar. Personlig assistans innebär självbestämmande istället för omhändertagande.

LSS är den största frihetsreformen i svensk historia för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Regeringen ska inte göra neddragningar på dem som allra mest behöver stöd.

Kommunala riktlinjer som begränsar möjlighet till ledsagning och kontaktperson ökar också. Socialstyrelsen skriver i Lägesrapport 2016 att ledsagarservice fortsätter att minska. I ”Kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS” visar Socialstyrelsen att personer som bor i gruppbostad inte längre beviljas ledsagning. Detta betyder att allt färre får möjlighet till egna fritidsaktiviteter. Något som de har rätt till, enligt LSS.

Med anledning av detta vill jag fråga:

1. Hur upplever Skellefteå kommun att regeringens nedskärning av LSS påverkar dess invånare i betydelsen av försämrad frihet för individen och övervältring av kostnader?

2. Vad gör Skellefteå kommun för att möta försämringarna på statlig nivå för att mildra situationen för de enskilda individerna?

Andreas Westerberg (L)

Gruppledare